Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
annat än ett högst litet fåtal vänner. Emellertid väckte hans
olycka allmänt dellagande, och a-llt under det han sjelf med
aldrig tröttnande ihärdighet lärde sig att skrifva med venster hand,
hvarigenom hans handstil, med sina fyrkantiga bokstäfver,
särdeles kom att likna en runskrift, arbetades det på att genom en
konsert samla en liten summa till hans underhåll. Och så gafs
då den första konserten för nordisk folkmusik i Stockholm. Det
var en lycklig dag för Richard Dybeck. Ännu svag, satt han
nära sångarne i en länstol, insvept i en stor vargskinnspels.
Hur väl jag ser honom med sitt vackra ansigte, sitt vemodigt
intagande leende, sina själfulla drag, som för hvarje ny visa
alltmera lifvades, ända tills som slutstycke just denna: »Du gamla,
du friska» m. ni., hvartill han nyss förut skrifvit orden, skulle
utföras. Jag vill minnas, att Strandberg sjöng solot. Då blef den
öfverfylda salongen den unge fornforskaren för qväf. Han glömde
sin svaghet, reste sig upp och lät sin varghud falla samt stod
der hög och smärt i sin svarta frack. Och när slutstrofen
sjöngs, då fylde han sjelf i med en stämma, hvars skönhet
ingen kan glömma som en gång hört den, derom är jag viss,
att mången kan vittna med mig: »Din sol, din himmel, dina
ängder gröna». Jag vill icke beskrifva intrycket — det hör till
sådana saker, som icke kunna beskrifvas — jag kan endast tänka
mig, hvad han kände, dä han sjunkit tillbaka i sin länstol igen
och lutade sitt ansigte djupt ned i sin venstra hand.
Många, många år ha gått sedan dess. Richard Dybeck
började sin fornforskning, då ännu sinnet för denna gren af
vetenskapen helt och hållet slumrade inom svenska folket. Tyngsta
bördan har han dragit, troget och träget har han arbetat,
måhända på ett mer praktiskt än rent vetenskapligt sätt, men dock
med en kärlek till sin sak, som få ega. Det var hans lifs enda
tanke och mål. Och ändå ansågs hans namn icke ens värdigt att
nämnas vid det fornforskaremöté, som hölls i Strengnäs endast
ett par tre veckor efter hans död. Han var en man med ytterst
Tidskrift för Hemmet. l’J:de årg. 5:e häftet. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
