Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
gården? Skall jag instämnia med en lierre som stod invid mig
och yttrade till en annan: »Detta kan då snarare kallas en
folk-trängsel än en folkfest.» Eller skall jag uppfatta den i likhet
med en känd person, som vid dessa ord leende vände sig om
och sade: »Saken är, att hela festen är full af menniskokärlek.»
Att döma af folkets utmärkta hållning skulle jag vara böjd för
det senare. Emellertid var man, åtminstone i den täta klungan
framför talarestolen, trängd på alla sidor; men man uthärdade
det gerna för att höra de främmande gästernas lediga och
behagligt framförda tal. Men hvad som i mitt och mångas tycke
var glanspunkten i folkfesten, det var då herr Lundqvist, bred
och väldig som sjelfva kämpen Grimborg, framträdde på trappan
och ensam med en röst, så mäktig, så full, så rik, att den fylde
hela den vida rymden, uppstämde »Du gamla., du friska, du fjell—
höga nord». Hänförelsen var oerhörd och då slutkören inföll
■»Jag vill lefva, jag vill dö i norden!» blottades i ett ögonblick
alla manliga hufvuden, tusentals hattar och hvita mössor
svängdes, alla sjöngo med, och redan innan de sista tonerna förklingat
bröto bravoropen ut. Slutversen sjöngs derpå da capo med lika,
stormande bifall.
Hur unnade jag honom ej att ha hört och sett detta,
skalden och sångaren, som nu sofver i sin nyuppkastade graf! För
mig hägrade midt under ögonblickets hänförelse ett minne från
den första gången dessa toner ljödo inför en större allmänhet.
Det var året efter sedan den unge vice häradshöfdingen, Richard
Dybeck, hvars håg dock aldrig legat åt domarekallet, utan som
ända från barnaåren haft sin lust uti att undersöka gamla
runstenar och uppteckna visorna från folkets läppar, träffats af ett
slaganfall, som beröfvade honom bruket af hans högra arm. Som
utmärkt sångare var han redan sedan Upsalat.iden känd, ocli han
liade äfven, genom utgifvandet af en samling folkvisor, gjort sig
ett namn inom hufvudstadens musikaliska verld; men skygg och
tillbakadragen i sitt väsende, kunde han ej ens då förvärfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
