Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
hur det kändes att förlora det käraste så der nästan på lek,
eller för leks skull.
Men nu har ju mitt bref råkat att blifva alltför långt, och
som det dessutom kommit att få ett mollackord på slutet, så har du
säkert intet emot, att jag skyndar att afsluta det. Men så är det!
Man kan jubla en stund och jubla med skäl, som ju här var fallet,
men lifvet med sina allvarsamma verkligheter kommer snart och
sätter ett tankstreck bredvid glädjeutropen. Och det må jag
säga, att denna fest hade, midt i glädjen, en allvarlig och värdig
prägel, som väl anstod densamma.
Andra festdagen kände man sig redan litet mera hemmastadd
med saker och förhållanden. Man intog med en viss säkerhet
sin plats i domkyrkan, så snart vänjer man sig vid äfven det
mest storartade. Man förtjustes på nytt af den härliga
festmusiken, hvilken båda dagarne gaf intrycket af något verkligen
fulländadt. Och hade man första dagen känt sig intagen och
rörd af Wirséns stämningsrika jubelhymner, fann man sig den
andra lyftad och hänförd af V. Rydbergs härliga
promotions-kantat. Proinotionsakteu har alltid något högtidligt med sig,
särdeles dä den såsom nu utföres inom alla fakulteter, samt
kransen utdelades åt så många, hvilka genom någon särdeles
förtjenst i en eller annan riktning gjort sig den värda utan
föregående öfliga examina. Man behöfver ej ega ett modershjerta för
att erfara det djupt gripande i denna stund, då ynglingen
ändtligen får emottaga den så länge åtrådda lagern kring sin panna,
och man behöfver ej vara maka eller dotter för att röras af att
se de åldrige jubeldoktorerna med kransen kring de hvita håren.
Det var vackert att se det sätt, hvarpå konungen visste att
besvara de helsningar, som af hvarje promoverad egnades honom.
Med hvilken förbindlig vänlighet, förenad med ett litet drag af
vördnad, hvilket alls icke gjorde något intrång på majestätet i
hans väsen, besvarade han icke de åldriges djupa bugningar!
hvilken faderlig blidhet låg ej i hans ansigte, då han med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
