- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nittonde årgången. 1877 /
308

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

308

vänlig nick affärdade yngling efter yngling! Ja, då man såg
honom så midt ibland sitt folk, kunde man ej undgå att sända
en suck af kärlek och saknad till sommarhemmet nere vid kusten,
och ibland böner för fäder, män och söner, som i denna dag
höjdes inom domkyrkans hvalf, glömdes säkert heller icke landets
älskade och vördade moder, hvars lidande går så många tusenden
djupt till hjertat.

Och som ett värdigt slut på de kyrkliga ceremoniertia
uppstämdes till sist Luthers aldrig öfverträffade sköna psalm: Vår
Gud är oss en väldig borg. Konungen, och efter honom hela
församlingen, reste sig upp, och det blef ett lofsjungande, som
nästan ville spränga hvalfven. Sådant var det intryck, som kunde
förnimmas af oss närvarande, och jag tror och hoppas, att det
ock hos många var ett sjungande och tackande i anda och
sanning, sådant som den store reformatorn åsyftade med sin
härliga sång.

Jag kunde väl skrifva åtskilligt ännu om studentkonsert och
bal och tredje dagens ytterst angenäma middag hos mitt
värdfolk och deras hedersgäster, men du har redan läst så mycket i
tidningarne, att det blott blefve ett onödigt upprepande, och
meningen med dessa rader var ju endast att låta dig veta något
om mina personliga intryck af det hela. Och derför slutar jag
med, att jag efter festen bättre än förr kan säga: Gud vare
tackad och lofvad för att vi hafva vårt gamla kära universitet.

Din tillgifna Louise.

37, En Magdalenafest,

Det var i Edinburgh 1874. Den hygglige värden i hotellet
hade ofta öppnat sina vackra salar för fester, tillställa för
välgörande ändamål; der voro tetnöten och aftonmåltider af alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1877/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free