Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
syskontycket mellan dem alla; men der funnos äfven några af
den finaste graden, ädla anleten, förtjusande vackra; och likväl
voro dessa de mest förhärdade, så vidt man vågar döma af det
spotska i uttrycket. En stor mängd hade redan druckit för
mycket. Der voro öfver hundrade, ja närmare två hundrade. En
ljuf melodi uppspelades, en gammal skotsk folkton »Auld lang
syne» kallad (för mycket längesedan); jag satt nära dörren och
kunde se huru dragen hos mången veknade och tårar började
rinna då de kommo in. Men deras sinnen äro så lättrörda att
ingen vågar dervid fästa sig.
Emellertid satte de sig till bords och några läto sig väl
smaka, men i allmänhet förtärdes ej mycken mat. Endast de
fattigaste voro hungriga. Te och kaffe samt lemonad dracks mest
utan något till. De voro vana vid drickande och kände behof deraf.
Alla hade vid ingången fått en bukett, på hvars pappershållare
ett bibelspråk var vackert ritadt. Jag såg förut på buketterna
och fann att inga antydningar förekommo om förlorade söner och
döttrar, endast några 0111 Frälsarens förlåtande kärlek.
Ingenting jag sett har varit besynnerligare än denna fest, hvaruti allt
fanns utom feststämning och glädje. Ingen begrafning kunde vara
dystrare; men voro der ej äfven tusende och tusende
förhoppningar jordade? Hvilken massa af sorg, tårar, elände
representerades ej här! — O! det var en hjertskakande syn!
Ändtligen var måltiden slut; de inbjudna förflyttade sig på
bänkarne rundt omkring och sången började, en af Sankeys sånger,
då nyss funnen i en jernvägskupé i Skottland. Deu var ej så
bekant soin nu och gjorde ett ofantligt intryck på dessa åhörarinnor.
Klockan gick pä 2 och bibelqvinnorna och missionärerna voro ute
för att med polisens hjelp öfvertala dem, som funnos ute vid denna
sena timma, att komma in. — Det var en skakande syn. Jag hade
hört att qvinnor äro mera afskräckande än män, då de sjunkit
djupt, och jag såg det nu. — livad som var qvar på borden
förtärdes af de sist komna med största begärlighet. Derefter hölls
ett härligt evangeliskt föredrag. Enskilda samtal hade man förut
haft, litet hvar, med dem som tycktes mottagliga för ett
vänligt ord.
Jag satt nära en ung flicka på tjugu år, hon hade ett
hektiskt utseende och såg olycklig ut; en viss förstening hvilade
öfver de regelbundna dragen; de ljusa lockarue, som voro
ovanligt långa och rika, böljade omkring henne; man kunde tänka sig
huru de varit en moders ögonfägnad och mången gång smekts af
en faders hand.
»Tala till er granne!» hviskade Lady R., »försök att förmå
henne till att följa med bibelqvinnorna till Magdalenahemmet.»
Förskräckt ryggade jag tillbaka; jag hade kommit för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
