Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
korteligen, att mannen i henne aldrig väntat eller önskat något
annat än ett simpelt redskap, en mekanisk hjelp vid sitt stora
arbete. Vid dessa upptäckter falla, en och en i sender, den unga
hustruns sköna illusioner om ett andligt samlif, ett gemensamt
arbete i idéens tjenst. När hon dertill efter ett hårdt motstånd
nödgas erkänna för sig sjelf att det stora målet för mannens
sträfvan — detta mål, för hvilket de tillsammans skulle lefva
och dö — var af en högst tvifvelaktig beskaffenhet; att det,
närmare skärskådadt, förkrymptes till hardt när ett vetenskapligt
nonsens; att hvad hon trott vara ett sublimt arbete för
menniskoandens frigörelse, i sjelfva verket var endast ett slafvande under
den egna fåfängan — med ett ord, att mannens hela lifsuppgift
var förfelad, emedan den haft det egna jaget och icke sanningen
till mål, och att det nu var för sent, om det ens någonsin varit
möjligt att öfvertyga honom härom; —■ då kände hon sig till
mods som en drunknande, hvilken griper efter en sista utväg till
räddning och finner blott ett halmstrå.
Älskande sanningen ända till lidelse är hon bragt derhän,
att tigande nödgas åse och i viss mån sjelf medverka till det
lifslånga arbetet på ett osannt bländverk. Längtande med hela
häftigheten af en martyrsjäl att få offra sig åt Guds och
mensklighetens tjenst, finner hon sig bunden vid sisyphusarbetet för en
småsinnad ärelystnads tillfredsställande.
Huru den unga qvinnan, fastkedjad vid den torre,
hjert-krympte, utan kärlek svartsjuke pedanten, bar sitt lif — utan
bitterhet men också utan all glädje, full af medlidande men ur stånd
att älska — detta utgör Dorotheas äktenskapshistoria. Mer och
mer inser hon att sysslandet med böcker och
välgörenhetsanstalter eller svärmandet för höga idéer icke kunna ersätta umgänget
med en lefvande nienniskosjäl; att hvarken Herodotus eller det
nya sjukhuset, ej heller drömmen om ett’ lifsideal som flyr henne,
förmå utfylla den qvalfulla tomheten i hennes lif. Hon känner
det »såsom vatten för törstande läppar» att få meddela sig, öppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
