Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
Han var besynnerlig och tafatt i umgänge med andra, sade man.
Ja, naturligtvis! Huru skulle den som alltid rört sig inom
idéernas rymd icke känna sig illa till mods i småfolkets
hvardags-lif! Han var i förtid åldrad och böjd... Nå väl! Hvilken lycka,
hvilken ära för henne att få stödja den ädle och lägga in hela
sin ungdom, sin friska, spänstiga kraft i hans tärda lif!
Men det skulle dock förblifva omöjligt att älska en sådan
man, menade systern. Men hvad var det då att älska? »Större
kärlek hafver ingen, än att han ger sitt lif för sina vänner», och
det var ju detta Dorothea ville. Ett förädlande samlif i idéens
tjenst, ett stadigt inträngande i Guds afsigter, ett samfäldt
sökande efter det dolda sammanhanget mellan tillvarons brutna
företeelser, ett oaflåtligt arbete på att göra menskligheten
delaktig af den klarhet, den harmoni, man sålunda samfäldt
tillkämpat sig — detta var kärlek, detta var äktenskap enligt
Dorotheas uppfattning.
I hvad mån delades nu denna uppfattning af hennes make?
Först småningom vågade hon göra sig sjelf denna fråga, och
svaret utföll icke tillfredsställande. Likasom Helene i den höga
Norden och Marie i det hvimlande Paris, lemnades hon i Rom
hela dagarne ensam och erfor likt sina medsystrar härvid ett
styng af smärta. Och likväl — han, så stor, så öfverlägsen, hur
skulle ban kunna behöfva henne? — hur dåraktigt att tro något
sådant! Och när han någon gång tog henne i anspråk för att
vid hans sida göra ett utdrag ur någon af de gamla luntorna i
Vatikanen, hur kände hon sig icke stolt och lycklig, just som
Helene och Marie då deras män värdigades i förbigående
sysselsätta sig med dem. Blott långsamt inser Dorothea att hennes
törst efter sanning och ljus lemnas utan all näring här så väl
som i det hem hon lemnat; att hennes åsigter ej blott skilja sig
från mannens, utan af honom helt enkelt ignoreras; att hennes
omdöme, hennes urskilningsförmåga, alla hennes andliga
hjelpmedel föraktas eller med halft afundsam misstro tillbakavisas;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
