Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
Vilja vi nu bestämma ej blott arten utan ock halten af den
qvinlighet, som i våra hjeltinnor fått sitt uttryck, och söka vi för
detta ändamål den känsligaste gradmätaren af det sannt qvinliga,
så tro vi oss finna den i förmågan af tro oeli kärlek. Ju högre
denna förmåga befinnes vara hos föremålen för vår granskning,
desto fullhaltigare är värdet af deras qvinlighet.
Börja vi med den unga fransyskan, så finna vi hos henne
föga af denna tro, hvilken yttrar sig som trohet i personliga
hjerteförhål landen, och ej mer än ett enda spår af något som
förtjenar kallas religiös tro: hon försummar aldrig att göra bön
med sina barn innan hon far på bal. Detta är hela hennes
uppfostringskonst och den enda yttring af tro, som spåras i hennes
lif, från den stund hennes första oklara men riktiga instinkt af
äktenskapets ändamål och föräldrakallets kraf blifvit förqväfd.
Förmåga af tro fattades henne icke, men den blef aldrig
utvecklad; hennes tro sattes aldrig i samband med hennes lif. Hon
gled ut ända till förderfvets yttersta brant — hon räddades
derifrån — hon indrogs i ett ädlare lif — insöp äfven här giftet af
en brottslig lidelse — frestades, upprättades och återkom till sin
första kärlek —• allt utan att man finner att hennes tro varit
henne ett enda ögonblick hvarken till tröst eller stöd.
Den protestantiska Helene hade kanske vid sina aderton år
ej kommit stort längre än till denna passiva tro, som var
betecknande för hennes katolska medsyster, och denna tro hade:
hos henne gått upp i troheten för hennes kärlek och dess
föremål. För den offrar hon, om ock blott i småsaker, sin tro på
det rätta. Förebråelsen häröfver väcker henne först till
sjelf-ransakning. Sedan, då hennes slumrande barndomstro möter de
hånfulla gensägelserna af mannens rationella, stundom bittert
gudsförnekande åskådningssätt, tvingas hon till djupare
sjelfpröf-ning. Men seende i stumt vemod sin gamla tro falla i stycken,
saknar hon alla vapen att försvara den med. Ej mäktig af en
på djupet gående sjelfständig troskamp, väntar hon tåligt hjelp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
