- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nittonde årgången. 1877 /
341

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

341

Det kännemärke på lialfbildning, soin jemförelsevis oftast
uppgifves, är det, att hon icke i sig har någonting helt och
fulländadt, utan stannar halfvägs mot sitt mål; hon kan för litet
och vet för litet. Att halfbildningen med sanning kan sägas
vara sådan, det torde vara svårt att neka. Men kan icke det
samma med fullt skäl sägas äfven om allt annat, som företer
sig i menniskolifvet? Hvilket menniskoverk kan sägas vara helt
och fulländadt? Hvilken menniskoansträngning har ej nödgats
stanna nedanför sin fullkomlighets mål? Hvilken menniska har
ej behof af att kunna ännu mer, än hon redan kan, och veta
ännu mer, än hvad hon redan vet? Man kan få höra det
välvilliga eller nitfulla berömmet säga om någon, att han stått eller
står på höjden af sin tids bildning; men ännu aldrig har en
men-niskotunga vågat göra sig skyldig till den tilltagsenheten, att hon
påstått, det någon dödlig stått på höjden af all tids bildning.

Till bildningen hör naturligtvis kunskap och vetande.
Menar man, att en menniskas uppfattning förmår att rymma eller
en menniskas lif hinner med att uppsamla allt vetande? Det är
ju omöjligt. Likasom menniskan måste gå steg för steg, om hon
med sin fot skall på marken uppnå ett afsedt mål, så måste hon,
ofullkomlig som hon är, äfven i andens verld gå steg för steg
för att komma till vetandets mål, till kunskap och insigt. Hon
kan ej på en gång eller liksom i ett tag omfatta allt, som står
att veta, hon kan ej heller någonsin under hela sitt lif hinna att
ens småningom tillegna sig allt, som är att lära. Den ene
inhemtat- ett, den andre ett annat, allt efter som naturlig
begåfning och arbetsamhet samt i öfrigt tillfälle eller lefnadsbehof göra
det. möjligt eller nödigt. Den enes mått eller art af kunskap
hjelper, fyller, ersätter eller fullföljer den andres, och allas
samlade kunskapsskatt är det andliga förvärf, som står ett samhälle
till buds i och för den id, det har att utföra till uppfyllande af
sin bestämmelse. — — — — — — — — — -—• — — — —
Måttet varder för mensklighetens kunskapssamlande icke heller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1877/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free