Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
mans det, som han lärt af Guds ord och katekesen, med det som
han lär af kemien; och i hvad han känner om verldshändelsernas
gång lär han sig skilja det, som tid efter annan vexlar och
förgår, från det, som under alla vexlingar och förändringar är
vordet orubbadt och beståndande. Hvar sak för sig, säger ordspråket:
derefter lämpar han sitt arbetssätt, deraf hemtar han sin
arbets-vinst. Han ser tingen an icke med ett flygtigt ögonkast, såsom
ytligheten gör, hvilken nöjer sig med skalet och icke bryr sig om
hurudan kärnan är. Han springer ej med oförrättadt ärende ifrån
ett kunskapsföremål för att med samma påföljd hasta till ett
annat. Ty han är icke någon vän af mångslöjden, hvilken af
nyfikenhet att se allt ej kommer sig för att betrakta något.
Han håller sig vid ett, till dess detta står klart och otvetydigt
för honom; häri ligger ej svaghet, utan begränsning. Han kan
ej rå med allt, ej ens mycket, och derför tager han väl vara på
litet; detta medför ej torftighet, utan leder till helgjutenhet.
Den dugande bildningen är ej hvad hon är genom sin bredd
och sin omfattning, utan genom sin stadga och sin mognad.
Denna stadga och mognad medföra i sin ordning ett sinnelagets
allvar och en tänkesättets lyftning, som hålla sig obesmittade af
all flärd och lumpenhet. Den bildning, som vill gälla för att
vara något annat än hvad hon är, är Härdens bildning. Hon är
som furumöbeln målad i mahognyfärg: den minsta skrapning på
ytan blottar bela bedrägeriet. Hon liknar emaljögat, hvilket är
för syns skull i så måtto, som det är till för att se på, men icke
för att se med. Flärdens bildning är svag; hon orkar sällan
lyfta sin blick uppåt och har derför icke öga för annat än det,
som ligger i stoftet. Nödgas hon också någon gång vända sig i
riktning åt det, som är ofvantill, så hjelper det icke; ty hon är
äfven kortsynt och ser endast det för ögonen är. Hon är
hemvan i intet, utom i det lumpna, och hvad som går utom den
omedelbara tillfredsställelsen af den egna nyttan och njutningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
