Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
fostras inom dessa förbleknade kroppar och bäres af dessa
lidande hjernor, kan hafva helsans prägel? Nej, när
mensklighetens starkaste själslif skall till större delen uppbäras af
halfviss-nade kroppsorganismer, så är det tvifvelsutan också sjelft sjukt
och inkommet på falskt spår. Ar efter år kastar vetenskapen
mer och mer ljus öfver det innerliga sambandet mellan kropp
och själ samt bådas djupa ömsesidiga beroende af hvarandra.
Och man kan icke heller tvifla på att sjuklighetssymptomen i vår
hjernverksamhet och vårt nervlif, så väl som tidens egendomliga
sjuklighetsprägel i det hela, är en trogen spegelbild af
sjukligheten i vårt själslif, i vårt tänkande, i vår religion, i hela vår inre
menniska. Likasom våra kroppar äro blodfattiga och svaga, med
onaturligt utvecklade och utarbetade hjernor, så saknar ock vårt
själslif friskhet, värme och kraft. Endast tankekraften är
utvecklad, kämpalikt utvecklad. Men den storhet den sålunda
vunnit genom att suga kraften från de andra själsförmögenheterna,
är icke sund.
Menniskorna hafva naturligtvis alltid varit starkt frestade
att undandraga sig kroppsarbetets tunga, men i gamla tider
ersattes det åtminstone med kroppsöfningar. Det är bekant huru
för Grekerna kroppens utveckling till styrka och skönhet var en
helig sak, som hörde med till deras gudadyrkan. Och de kände
väl sin öfverlägsenhet öfver de folk, som saknade dessa
företräden. Då deri grekiske konungen Agesilaos stod med en liten
skara spartaner djupt inne i Asien, ville han ingjuta hos sina
krigare ett grundligt förakt för de vekliga, omanliga krigare som
svärmade rundt omkring dem. För detta ändamål tog han
några fångar, afklädde dem splitter nakna och liit så den blottade
ömkligheten ’»passera revy» för sina uppstälda krigare. Och
Hellenerna, heter det, logo, när de sågo »huru fula. barbarerna voro
på kroppen». Hvem vet hvad en af de gamle Grekerna skulle
säga, 0111 Europas ungdom i våra dagar skulle hafva en dylik
uppvisning för honom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
