Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
Jag böjer ned min rygg, den gamla, krumma,
Jag tar upp säd och binder hop min kärf.
Förtjenar så med värk och stygn min skärf,
.Dock bygdens barn att gäckas ej försumma.
De le med hån åt mina gråa hår,
De spana spefullt ögats rädda tår,
Ty — icke årens mängd, men årens börda
Har nedböjt skuldran och gjort blicken matt,
Har svept kring trötta själen grafvens natt
■Och lyckats ringa lefnadskraften mörda.
44, En sångares öde,
Då, efter qvällens lek med färger hjerta,
At sjuka ögat natten skänker tröst,
Framsmyger tyst som menskoålderns höst
Ur gömslet stackars ugglan, barn af Hertha.
Af vilda vågor, vågor utaf smärta,
Det häfves häftigt, stumma fogelns bröst,
Ty tusen toner, utan ljud och röst,
Med ångest kämpa, bundna i hans hjerta,
De vilja ut, i fria rymden springa,
Som harmonier —• himlaklara — klinga,
De vilja med all magt bli fängslet qvitt.
Och stackars ugglan kan dem ej betvinga,
Kan rysa blott då luften höres ringa,
Af hennes eget klagande — »klä’ hvitt!»
Iiugo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
