Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
färdig att flyga öfver hafvet och i den Nya verlden begynna
ett nytt lif såsom konstens och sångens inspirerade tjenarinna._
Sådan är händelsernas nakna kedja i »Magnhild».
Och då vi nu några ögonblick granskande dröja framför de
karakterer dem mästaren för oss frammanat, må vi göra detta,
sedan vi utkorat till vårt valspråk hans egna ord till Norges
ungdom: »Sanning, sanning! Söken att vara sanna!» —
Fr esten, den materiella tyngdpunkten i Magnhilds
barndomshem, en stadig man på hvilken man helt kan lämpa
Törneros’ ord: »man läser på presten som man läser till bordet, man
läser blott för att så snart som möjligt komma åt maten», presten,
som aldrig varit ihärdig i annat än att år från år söka pastorat
och som, på tionde året hugnad med ett drägligt lefvebröd,
förtär detsamma i den lättjefulla godmodiga slöhet, hvilken ofta
födes i en själ som utan djupa strider helt lugnt blåser ut
samvetets ljus och helt makligt trampar sitt bättre jag under fötterna,
— hans tystlåtna, i vanor bundna, broderi-hängifna hustru,
närmast att likna vid en »tjock spindel med litet hufvud,
hvilken hänger sitt nät öfver stolar, bord, sängar, slädar» — den
feta lärarinnan med en stämma så hes, att man ofrivilligt_
fast förgäfves — harskar sig när man hör henne, med en
hög-tanke om sadelmakaren, hvilken hon fann begåfvad, ja rent
ut älskvärd, med en svärmisk föreställning om äktenskapet, en
föreställning dubbelt skön i den blånande dagern af ett
oupphinnelig fjerran, — prostdöttrarna, Magnhilds fostersystrar,
svagt begåfvade, beskedliga, tråkiga — detta hem, der sjelfva
religionen är en lugn vanans sak, der fjerde bönen: »vårt
dagliga bröd gif oss i dag» synes ha varit hjertats mest brinnande
suck, och der Gud visade sin »ubegribelige Nåde» mot dem alla,
främst derigenom att han till sist beskärde döttrarna,
»Små-pigerne», hvar sin lifränta »på udmärket sikkre Vilkår»; detta
ledsamma hus, som dock egde en viss, om ock mycket passiv,
oskuld och hjertlighet, der en plats vid härden fanns både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
