Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
ett lydigt redskap åt ett klart förstånd och åt en obegränsad
sjelfbeherrskning, uppdiifven till verklig virtuositet i stora
verldens samqväm, der glädjens mask döljer sorgens ansigte,
en värmande beundran för alt hvad »Anden gjör i Skjönhed»,
en hängifvenhet, mäktig offer ända till blods, qvickhet,
musikaliskt sinne, alt genomträngdt af ett obestämbart något,
påminnande om sirenens sång, hvilken oemotståndligt lockar
vandraren till sig.
Ja, kan man tänka sig tvenne besynnerligare motsatser
än Skarlie och fru Bang, verldsdamen!
Och dock, ytterligheterna beröra hvarandra. De två, de
mötas i en punkt på gemensam grund: deras moraliska känsla
är blaserad.
En ting fattas dem båda, honom så väl som henne:
viljans stål, när det gäller strid mot det onda. Hennes händer
äro sudlade — visst icke af blod, icke af en stor väldig synd
i Lady Macbeths stil, ty »der kräves både Kraft og Alvor
til en Synd» — men dock kan hon ej två dem rena: hon
saknar dygd.
Och denna hängifvenhet ända till döden, hvaraf hon är
mäktig — hvem egnas den? Brinner dess låga på pligtens
altare? Förljufvar den hans lif, hvilken hon — om med falska
eller rena läppar göres det icke här behof att undersöka —
svurit att älska i nöd och lust? År det åt sitt barns, sin lilla
ljuslockiga Magdas fader hon hembär den? Låt vara att
hennes hjerta i honom icke funnit, hvad hon sökte, låt vara att
hennes högstämda sinne dömer honom alldaglig, att hon
missräknat sig, att hon lider. Ar dock icke hennes pligt klar? Ar
vägen svår att finna, om den ock må vara törneströdd att
vandra? Upplyses icke, om själen lyssnar till samvetets röst och
tror sanningen, denna pligtens tunga stig af strålarna från en
himmelsk morgonrodnad? Blir icke för en sådan själ lidandet
— det förskylda eller oförskylda — en skola, der anden hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
