Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kläda sig. Tystnadens spöklika makt lägrade sig ånyo på
hennes tunga. Hon rufvade i fem år öfver »sin tabte
Bestem-melse og sin tabte Kjärlighed de to Söskende, som levecle og
döde sammen».
Till sist bröt hon det band som knöt henne till Skarlie.
Men först då när han en dag nämde hennes och Tändes namn
tillsammans, när hans giftiga pil trängde in i hennes gömställe.
Då var det hon fick sin kraft åter och flydde fjerran, fjerran
med sin vän Könnaug.
Nu känner hon sig fri. nu är hon full af hopp. Hon
har slitit sig lös från Skarlie. Och Tände, som från dödsbädden
biktat sin kärlek, han har lemnat clet jordiska — äfven detta
utan tvifvel gör henne lyckligare. Målet ger henne kraft,
klarhet, lugn. Konsten hägrar ånyo för hennes själ. Hon liar
åter en bestämmelse.
Detta nyfödda hopp om en hög bestämmelse väcker,
liksom när det första gången uppsteg i hennes själ, deltagande för
medmenniskor. Nu yttrar sig detta deltagande såsom
tacksamhet. Hon får sjelf med rörelse mottaga tacksägelse af
danne-m än nen i sin hembygds dal, för hvad hon blott af vana och
sjelfviskhet gjort för att i bygden införa slöjd. Hunden, som
slickar prestfruns hand, lär henne tacksamhet mot sin
barndoms vårdare. Till och med mot Skarlie känner hon en gnista
af tacksamhet. Åtminstone kan hon ej skiljas från honom utan
uppgörelse.
Ilon möter honom. Skarlie vågar med bedröfvad uppsyn
göra henne följande föreställning — temligen anspråkslös
tyckes det_i en äkta mans mun: »Jeg troede du skulde ha hjul-
pet mig. Jeg vil hare sige som så: hvis vi havde fået et hygge-
ligt Hj em og Barn–» Magnhild reste sig stolt: »Slut med
alt sådant! En som vil noget godt begynder icke som du.» —
Hon gick ett par steg och kom tillbaka: »Nej, jeg fejlede ikke
den Gån g jeg gav mig til dig, for du lovede jo, at jeg skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
