Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
— dess värre — bokstafligen sann. Det är ej nog att
sång-klingar under fönstret. Seraljens fånge skymtar ock en turban.
Författaren upplyser oss om att Magnhild genast bestälde två
nya klädningar och dertill köpte en ny hatt — en lika
realistiskt målande som prosaisk anmärkning, hvilken visar, att det
ej var blott för konsten hon svärmade utan ock — måhända
omedvetet — för konstnären.
Och han — han tjusades af hennes blyghet, af hennes,
efter hans måttstock, höga sedliga renhet. Han stälde henne,
i sina tankar, jemförande vid sidan af sin med verlden
förtrogna älskarinna. Magnhild stod så mellan
äktenskapsbryter-skan och förföraren. Ilon var nu en af dem. Sjelf visste hon
intet om deras förhållande, tills Skarlie sade henne, att han
genom fönstret sett dem båda kyssas och att hon —
Magnhild — enligt hvad han kunde förstå, var ansatt som förkläde.
Trodde hon icke hans vittnesbörd? Kunde hennes
ungdomliga hjerta omöjligt misstänka deri vänliga omsorgen och
strålande leendet hos Magdas sköna moder? Var han, Tandc,
idealet, oåtkomlig äfven för en skugga af misstanke om något
som var orent och orätt?
Vare härmed huru som helst. Anledning finnes att tro,
det åtminstone senare vissa järtecken icke kunde undgå henne
Men hungrande efter tillgifvenhet och musik dröjde hon hos
de två. Hon antingen kunde icke eller ville icke slita sig lös.
Först när brytningen mellan Tände och »Fruen» egt rum
och hon hört af »Fruens» mun dessa orden: »du elsker ham ■—•
vogt dig nu •—• du!» och hon nödgats erkänna, att hon så gjorde,
— först då greps hon af fruktan, då offrade hon sin musik och
sin kärlek, då slet hon sig lös, då flydde hon.
Hvart? Var det till ett troget uppfyllande af hemmets
undangömda pligter?
Nej! Sakta slöto sig ånyo Magnhilds ögon i vanans
slummer. Olyckan förkrossade henne. Hon gitte tidtals knappast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
