- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugonde årgången. 1878 /
49

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49

hela- sin kraft, i frihet När vetenskapsmannen läser och
tänker natt och dag, när konstnären spänner hvarje nerv för -ätt
få fram den fullkomliga skönheten i sitt verk, så är dock väl
detta, om något, arbete? Men det är fritt. Det som göres
ofritt blir i grunden intet annat än handtverk. Att afskaffa
den andliga handtverksmessigheten och väcka den fria hågen
till verkligt andligt arbete, är hvad förfin vill. Och bästa
medlet härtill anser han vara en fri skola för anden och ett
strängt arbete för kroppen.

Hos judarne var det i forna tider en antagen sed att
tänkaren och läraren borde kunna ett handtverk och lefva deraf.
Meningen härmed var väl att de skulle kunna uppfylla det
kraf Socrates ställer på den äkta filosofen: meddela sin visdom
utan lön. Det är denna gammaljudiska sed vi återfinna hos
tältmakaren Paulus, likasom ock senare en stor del af de
namnkunnigaste rabbiner varit handarbetare och haft tillnamn efter
sitt handtverk. Till och med filosofen Spinoza följde i detta
stycke sina förfäders bruk och lefde af sina händers verk.

»Men», tillägger förfin, »framför alla andra vill jag erinra om
Iiabbien från Nasareth, han som växte upp till tänkare med
timmeryxan i handen och som arbetade i många år på
småhusen i sin fäderneby innan han lade grundstenen till den
byggnad, som nu hvälfver sig öfver den mest tänkande delen
af menskligheten. Han, menniskans son, är utan tvifvel den
störste tänkare menniskoslägtet frambragt. Och den väg han
gick o-enom det simpla kroppsarbetet till den högsta andliga
lifs-utveckling kan icke heller leda hans ringare bröder på
villospår.» Förfin antar såsom en möjlighet att nutidens
civilisation fortfarande skall förklara denna väg oanvändbar. »Men»,
slutar han, »liar jag blott Honom på min sida, den allena store,
så rädes jag icke af motsägelsen, höjes den än af hela den
bildade verlden.»

Tidskrift för Hemmet. 20:de årg. ha häft.

4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1878/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free