Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
het och godhet utgör Rydbergs storhet och kraft och gör
honom till någonting mer än grek; ty i hunger och törst efter
rättfärdighet ligger kristna moralen in nuce.
Oaktadt all beundran känner man sig dock nedstämd efter
läsningen af Prometeus. Man finner sig stå svarslös inför ett
stort frågtecken. Lifvets gåta synes dunklare än förut. Den
enda befrielsemakt, den sjelfförsakande kärlekens allt
öfver-vinnande välde, förkastas, och ingen annan sättes i dess ställe.
Det ständigt fortsatta lidande, den kamp utan slut, förf.
antyder, kan hvarken tanke eller känsla fördraga. För alla dem,
som ana något »bakom tid och rum», är denna föreställning
outhärdlig. Stycket röjer inre motsägelse; eller kanske är det
blott vi, som ej lyckats finna dess försonande enhet. Hopp och
hopplöshet strida om väldet; hvem al’ dem skall segra?
Aningen och tron svara, hoppet! medan tanken söker efter grund
för detsamma men finner ingen.
Från lidandet med samhällets olycksbarn, från
demokratiens jämmer, sträfvan och anspråk föras vi af Snoilsky in i
rikedomens, aristokratiens och de gamla minnenas palats.
Skalden skildrar den lille piltens tankar och intryck under en
qvällsvandring genom salai-na i Rosersbergs slott, der den
gamla enkedrottning Desideria slumrade, drömmande om sin
ungdoms triumfer under det franska kejsardömets storhetstid.
Den lille smyger på tå för att ej störa och, glömmande sig i
vakna framtidsdrömmar om egna bedrifter, blir han stående
framför slottets historiska taflor, tills fullmånen tittar in och
rutar upp med silfver det bonade golfvet och belyser
bilderboken i fönstret, som ånyo lockar pilten från nattens hvila.
Iiela den poetiska skildringen genomandas af en saknadssuck
efter förgången storhet och makt och efter — illusioner, som
för alltid flyktat. Äfven detta stycke är en elegie.
Derefter kommer vår sist bortgångne skald Strandberg.
Han står som en grafvård midt i det grönskande, frodiga lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
