- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugonde årgången. 1878 /
57

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

57

Och känd skall blifva,
Men som jag ej kan gifva —
Ty hon är icke min, men jag är hennes.

Författaren tillhör sitt land ej blott sin lyra. Han får ej
svika henne, som gifver honom de gåfvor, med hvilka han
riktar detta.

Efter Edvard Bäckströms elegier kommer en skildring ur
Nicanders lif af G. Ljunggren. Äfven denna berättelse är en
elegi, fast hemtad ur verkligheten; den är en fattig skalds
sorgliga kärlekssaga, tecknad med Herr Ljunggrens vanliga
finhet och pietet.

Följer så Victor Rydberg, idéernas och idealernas skald.
Han förnekar ej sitt skaplynne i den dikt, som utgör häftets
förnämsta prydnad och bär det himmelsstormande namnet
Prometeus. Titanen uppträder här som den i bojor lagda
dock oöfvervinneliga trotsaren af våldet, af makten utan rätten
och för med okufligt mod idealets och fullkomlighetens talan
gent emot det beståendes brister. Hvad förmår ej snillet!
Det kan med skönhetens trollstaf beröra och dervid
om-pregla de torra ämnena, nationalekonomi, statistik och
helsolära; det förvandlar sociologi till poesi. Det förmår gifva
åt samhällslifvets dystraste gåtor en högtidlig skönhet, som
banar dem väg äfven till sådana hufvuden och hjertan, hvilka
skulle afvisat dem i deras simpla hvardagsdrägt. Sådan är
Rydbergs målning af kampen för tillvaron; den isar och
tjusar. Författaren är född hellen. Med outsläcklig skönhetstörst
svärmar han för personlighetens psykiska och fysiska
fullkomlighet. Inga lidanden, inga reningsqval synas honom för stora,
när fråga är om uppnåendet af’ idealet. Han känner

–»att stridens och smärtans rnystér

är fullkomningens vilkor och själarnes rätt.»
Han erkänner, att »den som tager skönheten på allvar, måste
taga dygden likaså.» Denna dyrkan af rättvisa, renhet, skön-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1878/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free