Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
flektion, kan i dessa förhållanden uppspåra det rätta. Härtill
kommer ett rikt känslolif och en rik fantasi, som, just
emedan de äro ursprungliga och fullt naturliga, mindre lätt,
genom att urarta till blödighet och fantasteri, leda qvinnan på
afvägar, än den man, som af’ en eller annan anledning fått
dem hos sig rikare utbildade.
Fasthålla vi sålunda,’ att qvinnan i allmänhet eger ett mer
utbildadt sinne för det enskilda och allbestämda, än mannen,
så måste tydligen en förutsättning för en högre uppfattning
af henne just såsom sådan eller med andra ord för att inse,
att det öfversinliga och eviga kan uppenbara sig just i det
qvinliga i dess specifikt qvinliga bestämdhet, vara den, att det
gudomliga sjelft uppfattas icke blott såsom oändligt upphöjdt
öfver det ändliga, utan jemväl såsom fullt närvarande i allt,
äfven det mest individuella och enskilda, det, som kan
förefalla oss menniskor såsom det minsta och obetydligaste,
hvilket åter å sin sida måste förutsätta, att det sjelft är oändligt
innehållsrikt. Och just deri, att det för menniskan är så
svårt att komma till insigt i denna sidan hos det
öfversinliga, just deri se vi den förnämsta anledningen, till att man
så ofta på ett eller annat sätt velat anvisa qvinnan en lägre
ställning inom menskligheten än mannen.
Mången af våra läsare och läsarinnor torde undra, hvad
vi i sjelfva verket härmed mena. Vi skola i korthet söka
förklara oss. — 1 den mån menniskan inser, att den henne
omgifvande, för de yttre sinnena fattbara verkligheten ej
uppfyller de fordringar, som måste ställas på det, som skall kunna
erkännas vara i och genom sig sjelft, inställer sig hos henne
ett oafvisligt behof att gå tillbaka till något, som likasom
döljer sig bakom all den tillfällighet, som möter henne i
verlden. Hon känner behof af något nödvändigt, något, som är
fritt från all vexling och ofullkomlighet. Till en början
fattar hon då detta såsom den allmänna naturkraften, själen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
