Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För folkets söner öppnas lärdorasskolen
Och för dess döttrar ladugårdens dörr,
När Hans ur kojan går till biskopsstolen,
Får Greta vackert mjölka kor som förr.
Ja, egde hon ett hufvud ock den väna,
Mer ljust och klart än någon landets son —
På enkla pall’n med stäfvan mellan knäna —
Se der dess plats i ärans panteon.
Hon föddes ju att verka i det lilla,
Att herska under Hymens milda bloss
I hemmets verld, den solbeglänsta, stilla —
Vid sidan af en supig man? som slåss.
Först krossad under lefnadshjulets ekrar
För henne öppnas skall en utsigt fri,
Ty, efter hvad trovärdigt folk försäkrar,
Kan hon bli salig lika väl som vi,
Om nämligen i ruelse och ånger
Från lifvets flärd hon tar en snabb reträtt,
På jernvägsresor sjunger Sankeys sånger
Och stickar strumpor åt Tamulers ätt.
Dock, natt är ej så lång, att dag ej randas,
Och ibland andra mod, som gått i qväf,
Skall en gång Nordens qvinna,- att få andas,
Ha kastat detta andens snörlif af.
Dess kind af tvång och af förnedring lågar,
Det halft förqväfda bröstet vill ha luft:
Hvar finns en filosof, som neka vågar,
Att qvinnan, äfven hon, har fått förnuft?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
