Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så må hon bruka det, må klart och rent
Hon skåda med de ögon, himlen gifvit,
Ej vandra som en blindfödd genom lifvet
Och få sin syn först, när det är för sent.
Ej lekboll mer i fanatismens yra
För första bästa vinkelpredikant,
Hon njute menskans rätt, den heligt dyra,
Att fritt få döma mellan vrångt och sant.
Ja, döma — hvarför icke sönderrifva
Ett orättfärdigt bud, som säger: män
Må ega rätt att landets lagbok skrifva
Och qvinnan — -rättighet att lyda den.
Nej, må vi hellre glädjas åt den dagen,
Då genom henne och för hennes skull
En anda varder rådande i lagen,
Just som hon sjelf, så mild och kärleksfull,
Då utan öfvermod och rått förtryck
Den starke får ge stöd, den svaga skonas,
Den felande upprättas och försonas
Af egen kraft, ej mer af mannens nyck,
Och äktenskapet, alltför ofta en
Beslöjad slaftjenst eller död förstening,
Får sluta i en öm men fri förening
o
Medborgarinnan och medborgaren.
Ty hvem kan tvifla mer att så, just så,
Och ej till lekverk blott och ögonfägnad
I tidens morgon var af skaparn ämnad
»Den tröst, som sig till mannen hålla må.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
