Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som hvarje stadig, belefvad man,
Med goda tonen jag grep mig an,
At glacer, lunkade lugnt francaiser,
Var flat, vred hatten och sad’ fadaiser.
Men när som glacen och dansen flytt,
Begynte alla bli barn på nytt.
Vid gafflars gny och vid os af stekar
Der blef ett ropande efter lekar,
Mot hvilket förr på allshärjarting
De Sviars mummel var ingenting.
Ett silfverklingande ljud förkunnar
Utur de smäktande tärnors munnar
Densamma önskan, som hörs med dån
Ifrån en målbruten krigets son.
Leklusten skrifvare här betager
Och fruar der — ett sorteradt lager!
Knapt har väl Oberons pipa haft
En mera lifvande kollerkraft.
Hos alla flammade lekens låga;
Men hvilken lek? var en annan fråga.
Då tänkte någon på »jeux d’esprit»;
Dem fann man klokast att låta bli.
En känslig man hördes rådet hitta
Att såsom »blindbock» i knä få sitta
1 Och känna, hvem han befann sig hos.
Det rådet vann ej de skönas ros.
»0 nej», så ropa de sköna, ömma:
»Då är det bättre att »kurra gömma»
Och ledas fram, utan all kontakt,
Af aningsfull, sympathetisk makt.»
Vid dessa orden i stilla susning
Bland barnen spordes en glad förtjusning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
