Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men pä den förlåt, som gömde allt,
En dunkel vålnad, en drömgestalt
Sig för den tränandes blickar tedde.
Mot bilden hon sina armar bredde
Och kringslöt — honom och ropte säll:
»Jag hunnit målet... Arell! Arell!»
Nu, att vår hjeltes triumfer råga,
Han order fick att ur rummet tåga
Och täcktes utnämna min person
Till attaché vid sin legation,
Ty så det brukas i spelet kille.
Nå väl, vi gingo, och ödet ville,
Att väderkornet oss ledde dit,
Der punschbuteljerna med sin svit
Af tomma glas våra blickar mötte.
Vi der vår framtids bekymmer blötte,
Och mäkta tappre vi följde se’n
Det bud, som kallade oss igen.
Derinne satt man i stilla väntan,
Högtidlig frun och högtidlig jäntan,
Liksom, när åskan i trakten går,
1 bäfvan hela naturen står.
Men deras blickar, min känslas aning,
Ett okändt något, drog strax min spaning
Bort till
ett spelbord uti ett hörn.
Der slog jag ned, som den stolta örn ...
Och fann mitt rof. En cacherad dufva
Med gyllne lockar och ögon ljufva
Satt bakom bordet i samma skick,
Som förr ur Fogelbergs händer gick
Den jordiskt blyga, men himmelskt täcka
Cupido-bilden uti sin snäcka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
