Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
ändra sig till ett bättre. Det är sant att skalden i detta sist
nämnda afseende icke stannar vid våra dagars förhållanden,
utan, väl vetande att diktarens uppgift är att föra sin samtid
framåt, sjelf kastar en blick in i framtiden. Men de bilder
han derifrån hämtar och ställer fram för oss, äro dock
kännetecknande nog för hans egen nu varande ställning. Ett enda
exempel skall vara tillräckligt att visa detta. Fru Bernick
ären personlighet, till hvilken det icke skulle vara svårt att i
Ibsens föregående arbeten uppvisa flere närslägtade
motstycken, den som dock både med afseende på sin inre utveckling
och sin yttre ställning till sin närmaste omgifning torde stå
henne närmast, är väl Agnes i »Brand». Jemföra vi dessa
bådas slutliga öden, faller skilnaden mellan förr och nu oss
genast i ögonen. Agnes måste se sitt barn dö och får icke
ens i tysthet begråta det, och slutligen går hon sjelf under, och
hennes make går under, utan att hon dess förinnan kan taga ett
steg till hans räddning. Fru Bernick räddar deremot sjelf sitt
barn och vinner på samma gång för sig sin make. Skilnaden
mellan de båda qvinnorna ligger deri, att hos den sednare
medvetandet om att hon har rätt att handla vaknar till full
klarhet och drifver henne till handling. Det är ett fint drag
af skalden att först en uppskakande tilldragelse väcker
qvinnan till känsla af att hon har rätt att på sådant sätt ingripa,
efter det hon förut under många år låtit klafbinda sig af de
hänsynsskäl, som uppfostran och de bland hennes omgifning
rådande fördomarne pålagt henne. Han tyckes nämligen
dermed vilja säga, att hvilken sann qvinna och familjmoder
som helst, ..äfven om hon står midt inne i våra hvardagliga
förhållanden, är i stånd till det samma. När Ibsen skref
»Brand», skulle han icke hafva vågat samma antydan, åt
minstone icke med samma resultat. Då låg qvinnans uppträdande
som handlande person såsom ett så långt aflägset om ens
tänkbart eller önskvärdt mål för honom, att han endast kunde skil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
