Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
till desto större varsamhet vid framställningen på scenen. Lona
Hessel är icke »emanciperad» i detta ords tvifvelaktiga
hvardagliga bemärkelse; hon tänker fritt och fruktar icke att bryta
emot konvenansen, der denna strider mot hvad hon anser
naturligt rätt, men icke skulle hon med sitt goda förstånd,
öfverlägsen sin omgifning, vilja särskildt skilja sig från denna
omgifning genom ett uppträdande, som i bästa fall kan kallas
vårdslöst, men ej gerna naturligt eller behagligt; detta
åstadkomma emellertid de abrupta rörelserna och de tvärt
framslungade replikerna i de båda första akterna. Sedan kommer
handlingens allvar, till fromma för karaktärens sanning, både
författaren och konstnärinnan att glömma det Lona Hessel
skall vara emanciperad, och här är fru Hwassers spel prägladt
af en linhet och styrka i framställningen af det sant och stort
qvinliga, som väl endast hon är mäktig. Denna scen t. ex.
då hon rifver sönder Bernicks bref, är ensam för sig ett
mästerstycke af rörande sanning, som i förening med den
grundton, hon förstår att inlägga i de halft humoristiska replikerna
till Marta i samma akt, låter oss blicka rakt ned i djupet af
denna starka och hängifna själ. Den andra sidan af Lönas
karaktär, viljekraften och den omutliga rättskänslan,
framhålles icke mindre sant i flere af de föregående scenerna med
Bernick.
En qvinnofigur af stort intresse är vidare i Ibsens drama
Dina Dorf, framtidens unga qvinna, som afskyr förställningen
.hos sin omgifning och högst af allt önskar att sjelf få arbeta
för sin ställning i lifvet. Näst Lona Hessel är hon väl den
som närmast vinner åskådarens medkänsla. Karaktären är
sympatisk och stark, men kräfver i framställningen icke så liten
förmåga af nyansering. Fröken Adelstam har vid
återgifvande t af denna rol i det närmaste vetat att fria sig från ett visst
kantigt manér, i hvilket det ej varit utan att man redan
stundom sett denna skådespelerska på väg att sjunka, och denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
