Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.149
»Jag skall säga dig upprigtigt», sade han med en kvla i
rösten, som var nästan ännu mer bitande än vanligt, »att hon
i mitt tycke har ett stort fel, som åtminstone för mig
bortskymmer alla hennes förtjenster. Hon är så genom älskvärd__
och», tillade ban nästan hviskande, »så fal sedan».
»Fal?» —
»Ja, det är då för öfrigt hela verlden. Hvad kan man ej
få för penningar? Ack huru inånga vänner ägde ej jag i
Upsala, mot t. ex. Calle Petterson, den stackarn, som vi funno
halfdöd af svält. Och jag vill våga tio mot ett på, att han i
grunden var hundra gånger intressantare och trefligare än jag.»
»Jag hoppas, att du åtminstone gör mig den rättvisan att
erkänna, att jag icke sökte din bekantskap för penningars skull.»
»Nej, jag vill verkligen minnas» sade han ytterst liknöjdt,
»att du hade den nycken att ej vilja emottaga några».
»Orsaken var icke någon nyck» sade jag temligen sårad.
Men ihågkommande hans förra anmärkning och med ett
fäst beslut att icke mera gifva honom anledning att kalla mig
borgerlig, återvann jag snart mitt goda lynne, helst mina
tankar skingrades derigenom, att vagnen rullade fram genom den
lilla köpingen M—, der det denna dag var hvad man kallar
torgdag, hvilken, eftersom den hålles endast en gång i
månaden, dit församlat en myckenhet allmoge från den
kringliggande trakten. På en liten slätt invid vägen var det
isynnerhet stark folkträngsel, och just der lät Kasimir vagnen
hålla samt tillsade betjenten att springa upp till postkontoret
och hämta tidningar och bref. Under det vi väntade,
betraktade vi ett resande akrobatsällskaps tillrustningar till den inom
några ögonblick förestående representationen. Ett tält var
uppslaget under träden, och emellan dem på temlig höjd var
en ståltrådslina utspänd. Då och då visade sig i
tältöppningen en löjligt utstyrd pajazzo, hvilken genom sina
krump-språng aflockade menigheten de mest högljudda skrattsalfvor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
