Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.150
och bifallsyttringar. Sedan vi väntat en längre stund än
ärendet tycktes kräfva, återkom ändtligen betjenten. Jag
upptäckte genast på karlen att, det måtte funnits ett
utskänknings-ställe i närheten af postkontoret, men Kasimir såg ej ut att
märka någonting. Dock lät han karlen stå några sekunder
framför sig med postväskan utsträckt, utan att han rörde sig
för att emottaga den. Derefter höjde han långsamt på
ögonlocken och såg på mannen. Det var en uthållande blick —
den föreföll innehållslös, ja verkligen tom, och dock låg det i
djupet af den någonting, som småningom fyllde karlen med
en panisk skräck. Han började skälfva och stammade en
knappt begriplig försäkran, att han tusen gånger hellre skulle
kasta sig i sjön än en gång till göra sig skyldig till samma
förseelse. Sjelf erfor jag under denna scen en ruskig känsla
af en förlamande och underkufvande makt öfver mig, snarlik
nattmaran, och jag kände en verklig lättnad, då Kasimir
ändteligen emottog väskan. Då betjenten återtagit sin plats på
kuskbocken, sade han helt vårdslöst till mig:
»Han är icke dresserad ännu, han är så nykommen. Men
det brukar ej fordra mer än fjorton dagar, och i alla fall tror
jag ej. att du skall behöfva ha vidare obehag af honom.»
Under det han derefter helt långsamt bröt ett af sina bref,
och kusken gaf några brödkakor åt hästarne, hade jag god tid
att uppbygga mig med betraktande af konstmakarnes
prestationer, hvilka nu som bäst pågingo. Det var ett stort sällskap,
som rastat här, troligen på väg till någon större stad, och deras
mörka, sydländska ansigten och smidiga gestalter togo sig
pittoreskt ut mellan trädgrupperna. Någonting af större
konstnärligt intresse förekom just icke, om jag undantager
accom-pagnemanget, hvilket utfördes på fiol af en femtonårig pojke,
man kunde nästan säga med mästerskap. För öfrigt förekom
mig denne pojke egen af en helt annan orsak. Han var
nämligen afskräckande ful i motsats till alla de öfriga, som voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
