- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugonde årgången. 1878 /
157

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.157

struket från tinningarne och samladt i en stor knut i nacken.
Hon hade lungsigtigas vanliga blomstrande hy. Hennes ansigte
tycktes skapadt för skälmska löjen, och derföre föreföll dess
nuvarande jemna och beherrskade uttryck särdeles onaturligt
och fremmande. Man ville tänka sig henne fjärilslätt
sväfvande omkring bland rosor, men nu hade hon i stället ett
beräknadt om ock behagligt jemnmått i alla sina rörelser,
hvilket dock ej gaf annat intryck, än att det var tillkämpadt.

»Du skulle ej stannat uppe så sent, Honorine», sade
Kasimir och förde hennes hand till sina läppar.

»Jag kunde ej neka mig nöjet att önska dig välkommen
hem. Men jag öfvertalade alla de andra att gå till hvila, som
du ser.»

Man kunde ej gerna tänka sig något kyligare och mera
cirkladt?

Nu presenterades jag sorn vän och läkare, och hon vände
sina stora blå ögon mot mig. Jag inbillade mig, att hennes
stilla anlete fick ett hjertligare uttryck, då hon räckte mig sin
hand.

»Välkommen doktor, men jag är icke sjuk, som ni ser,
så ni får nöja er med att försaka äran af en underkur och i
stället inandas landtluft för egen del och»–

Hon afbröts af en häftig hosta, som ännu mer uppjagade
kindernas hektiska rosor. Då hon återhämtat sig nog för att
kunna tala, vände hon sig till mig med ett leende af
himmelsk ljufhet och lade mildt sin hand på min arm.

»Se ej så allvarsam ut för min skull, käre doktor, det är
endast tillfälligt, det kan ni vara säker på. Men hvad är
detta?»__hennes blick föll på Antonia, som hittills
omsorgsfullt hållit sig dold bakom Kasimir.

»Ah, jag glömde henne. Det är en present till dig,
Honorine, om du vill mottaga den. Jag köpte henne undan piskan
och den råaste misshandel på vägen hit, hvarom Konrad kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:22:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1878/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free