- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugonde årgången. 1878 /
158

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.158

vittna, ifall du så önskar. Hon är troligen en infödd
fransyska.» Han fattade Antonias hand och ledde henne fram till
sin hustru.

Ej ett drag hade förändrats i den unga grefvinnans ansigte.
Man skulle fåfängt sökt att utforska, om det var med
missnöje eller glädje, hon mottog denna besynnerliga gåfva. I
rösten hördes dock måhända en obetydlig vibration, då hon sade:

»Och hvad är din önskan, Kasimir, med afseende på henne.
Hon synes trött. Hvar skall jag placera henne?»

»Det är mig fullkomligt likgiltigt. Jag har betalat
afgiften. Detaljerna af hennes framtida befinnande äro för mig
utan allt intresse. Sedan köpet är gjordt, har varan förlorat
allt behag för mig.»

»Ah petite soeur!»

Detta utrop, sammanpressadt af smärta, klöf luften och
träffade likt en darrande pil Kasimir, som med stora steg gick
fram och tillbaka i rummet. Han vände sig häftigt och
skyndade fram. Hon hade böjt sig ned öfver barnet. Guldnålen,,
som sammanhöll hennes hår, hade lossnat, och hon nästan
insveptes i de rika massor af ljusa lockar, som nu böljade ned
öfver hennes axlar. Jag kunde ej se hennes ansigte. Kasimir
hade ett eget uttryck öfver sig, der han stod kall och rak
bredvid dem. Ett knappt hörbart bäfvande, skälfvande,
»Hono-rine» ljöd från hans läppar, och jag trodde ett ögonblick, att
han skulle trycka henne till sitt hjerta. Men jag bedrog mig.
Han återtog utan ett ord eller en rörelse vidare sin afbrutna
promenad.

Hon reste sig med en hastig blick efter honom, en blick,
som dock förtäljde en lång historia.

»Supén är serverad i biblioteket. Jag ber er förlåta, att
jag icke delar den. God natt, mine herrar!» Och med en
rörelse full af behag helsade hon oss lätt, tog barnet vid
handen och försvann i de inre rummen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1878/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free