Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.166
och hon såg blygt upp på honom, -»jag har smakat evighetens
sötma.»
Det låg ett himmelskt skimmer omkring henne, sådant att
till och med ban under några ögonblick böjde sig derför. Han
kysste henne ömt på pannan, han hade icke kysst henne på
sex år, sedan morgonen af deras bröllopsdag, och hon reste sig
halft upp, slog armarne om hans hals och hviskade: »Kasimir,
nu s.edan det blifvit klart oss emellan, är jag så lycklig.
Ingenting fattas mig mera.»
Hon smålog emot honom, då hon lade sig ned mot
kudden och tillslöt ögonen. Derefter vände hon sig på sidan
sökande med handen under kinden en bättre och mera hvilande
ställning. En dvala tycktes komma öfver henne, och han
fruktade att röra sig för att icke väcka henne Hennes andedrägt
var kort, men ansigtsuttrycket barnsligt som alltid, hur stilla,
hur fridfullt var det icke! Hur skär och ren, hur jungfrulig
och kysk låg hon icke der. Han kände att hennes åsyn borde
stilla stormen i’ hans inre, men störtfloden var en gång
lössläppt, han förmådde icke längre hålla den inom sina dammar.
Ack, han älskade på samma sätt som han gjorde den der
sommarmorgonen, då de vigdes i landskyrkan nära invid. Han
ville äga, han ville njuta, han ville lefva med henne — han
kunde icke släppa, han kunde icke försaka, nej, han kunde
det icke.- Han gaf henne hela sitt hjertas skatter der de nu
svällde ut i glödande färgprakt, och hon–fattigt, fattigt
var det som hon nu egde. Ilan mindes den der vårdagen,
då hon kom med sin tant för att se sitt blifvande hem, huru
de tillsammans jagat, glada och lekfulla, genom parken, tills
han hejdat henne med den frågan:
»År du viss på, Honorine, att du älskar migh
Hon var så förtjust och öfverlycklig åt allt han hade att
bjuda henne, att hans gamla misstro redan då hviskade att
han blott kom i andra rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
