Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.167
Hur hade hon ej då häftigt vändt sig om och med
förundran sett på honom, hvarefter hon skrattande svarat: »Du
är en besynnerlig gammal herre, Kasimir.» Men derefter i
hast allvarsam, måhända genom något drag i hans utseende,
hur hade hon ej ömt smugit sig till honom och hvi sk at dessa
ord, som sedan ljudit för honom natt och dag: »Dessa sista
veckor har jag tyckt att älska är ett så fattigt ord. Jag vill
knappt begagna det derföre att det så ofta blifvit missbrukadt.
Lefva i dig och för dig, det är hvad jag vill och sedan aldrig
tänka på något annat.»
»Men du vill vara rik, Honorine ■s
»Ja visst», sade hon gladt, »jag har aldrig föreställt mig
annat. Om jag vore fattig, sä skulle jag också nödgas se dem
jag älskar lida brist. O, det vore förfärligt. Nu kunna vi
göra alla omkring oss lyckliga.» Och så hade hon tagit hans
arm och helt tankfull återvändt till slottet.
Det var icke många dagar derefter, som hon sjelf fann
olyckan. För honom hade hennes sista ord blott inneburit
en bekräftelse på hvad han sedan genom det olyckliga brefvet
fick veta.
Och nu låg hon der sköflad, tillintetgjord, krossad. Ett
ord af honom hade kunnat förklara allt, men han hade varit
för stolt att yttra det. Det ligger i de tvenne små orden »för
sent» en förfärande makt, som ingen kan tänka sig förr än
han verkligen vid något vigtigt fall står ansigte mot ansigte
inför dem. Han trodde de skulle qväfva honom.
Han smög sig ut och mötte Konrad. De skakade tyst
hvarandras händer. Der var icke rum för någon tröst.
Efter den dagen lemnade han henne icke mer. Det var
mot hans bröst hon hvilade, då hon kunde sitta uppe, det var
han, som de första dagarne bar henne till soffan och derifrån,
det var han, som drog undan gardinen och insläppte solljuset
till henne, det var han, som också läste för henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
