- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugonde årgången. 1878 /
168

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.168

En afton läste lian dessa ord, som hon tecknat för i sin
bibel: Kan ock en qvinna förgäta sitt barn eller en moder
sitt lifs son, så skall Jag dock aldrig förgäta dig.

Han lade bort boken. »Så liar också jag älskat dig,
Ho-norine. Ej en sekund af alla dessa år har jag förgätit dig.»

»O, jemför det icke», sade hon nästan med bäfvan. »Du
älskar för att få, Gud älskar för att gifva.»

Ilur kära blefvo icke alla de stundeliga små omsorgerna
för honom! Han intalade sig att det alltid skulle förblifva så.
Han ville ej tänka sig annat, och han hade stundom ännu hopp.

En morgon sade hon oroligt till doktorn: »Men hvad
säger Ellen om er långa frånvaro, käre doktor Konrad. Jag
vågar knappt höra ert svar, ty jag ville så gerna behålla er
tills» — — Hon ändrade meningen vid en blick på Kasimir,
»så länge jag behöfver er.»

»Ellen skrifver och ber mig icke lemna er, och min
vikarie är glad att blifva litet känd.»

»Och lilla Ilonorine?»

Hvilket leende, hvilket uttryck i hennes ansigte, då hon
sade dessa ord.

Kasimir smög sig ut.

Rummen lågo der i en lång (il, ödsliga och tomma.
Hennes arbetskorg stod på bordet i salongen. I den låg en halft
fullbordad barnmössa, troligen ämnad åt hennes guddotter och
namne — »lilla Honorine».

En tafla öfver hvad som kunnat vara, drog fram för hans
blick. Han såg henne glad och god, ljuf och lycklig, med
leende ansigte omkring sig. Ack, hennes ansigte passade så
väl att gå igen i rosiga barnansigten. Han såg sig- sjelf
ja., hur såg han sig sjelf? Kunde han någonsin blifva
annorlunda, då ej ens det lifvets skifte, som utkämpades innanför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:22:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1878/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free