- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugonde årgången. 1878 /
170

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.170

den gamle trädgårdsmästaren sysselsatt att binda en bukett.
Den var endast af hvita liljor och cypresser. Han förstod
honom och satte sig på kanten af drifbänken framför honom,

»Hon älskade dem alltid mest», sade den gamle mannen,
under det tårarne droppade på bladen. »Hon sade att de
kommo henne att tänka på Guds englar.»

»Hon brukade ofta helsa på dig?»

»Ja, hvarje morgon kom hon hit ned, så länge hon kunde
gå, och sedan bars hon ut på parterren. Sista dagen sade hon:
»Tror du att stormen är nyttig för dina rosor, Dalberg?» Och
då jag svarade: »Det kommer an på. Somliga blifva härdade
och starka af den, andra dö», så inföll hon hastigt: »Men
solen kan ’hjelpa dem alla, Dalberg, den kära solen — glöm
aldrig det». Och derpå, just som hon skulle bäras in igen,
vinkade hon mig till sig, tog mig i hand och hviskade mycket
sakta »Nådens sol».

Den gamle mannen böjde sitt fårade ansigte mot buketten
och snyftade.

»Jag skall taga den», sade Kasimir med bruten röst.
Äfven han tog trädgårdsmästaren i hand och sade: »tack
Dalberg».

Då han återkom, hörde ban redan utanför att hon hade
ett svårt qväfningsanfall. Han öppnade förskräckt dörren. Hon
satt uppehållen af Konrad. Då hon såg honom, sträckte hon
ut armarne, om det var mot honom, mot buketten eller mot
verkliga Guds englar, det visste han ej. Han skyndade fram.
Bandet, som sammanhöll hans blommor, lossnade, och hon
öfversållades af hvita liljor. Det var hennes första sköna
bårtäcke, ty hon andades ej mer.

Och derefter kom tomhetens första trögt framskridande
dagar. Plan höll sig innestängd i sina rum.

»Begär icke, att jag skall se någon — eller tala till nå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1878/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free