Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.171
gon, icke ens till dig. Om någonting i verlden är menniskans
eget, så är det hennes sorg. Gif mig några dagar, och
jag-skall vara mig sjelf igen.»
Och Konrad förstod honom, och reste för att återkomma
till begrafningen.
Och så var Kasimir allena med sina tankar.
Mången natt smög han sig in till henne. Det kom för
honom, att hon var så ensam, och det var någonting, som hon
under förlofningstiden skämtsamt bekännt, att hon fruktade,
lian hade ej erinrat sig det förr. Nu begrep han huru ensam
hon varit lemnad hela sitt äktenskapliga lif.
En annan gång fruktade han, att hon ej hade någon, som
omhuldade sig derborta, på andra sidan i det okända landet.
Kunde någon skydda, värna, ömma för henne så, som han.
Hon var så blyg och vek. Kanske hon kände sig fremmande.
Kanske hon förundrad såg sig om och sökte honom. Sådana
tankar gåfvo en viss lisa åt hans hjerta.
Men hon var ju lycklig — hon hade ej någon hågkomst
mer af den, som förbittrat hennes lif. Hvarje kallt och
hjert-löst ord återkom med pinsam noggrannhet för hans minne.
O, cjval! (Och allt under det tankarne hvirfiade om i hans
hufvud, hörde han beständigt urets taktmessiga pickande. Icke
ett enda tick tack undgick honom. Och allt emellanåt
framstod för honom några ord af hans skräddare: »Man börjar
bruka vida ärmar nu, herr grefve».)
Förstod hon väl hur han älskade henne?
Var ej hans straff för hårdt i jemförelse med hans fel?
Hade hon något medlidande med hans smärta? Ack,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
