Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.172
hvem frågade väl efter honom? Och dock hade hon en gång
sagt honom, hur svårt hon kände det, att han skulle sörja,
sedan hon var död, och att hon icke unnade någo11 annan att
trösta honom. Men hon hade med ett vemodigt leende genast
tillrättavisat sig sjelf. »Ser du hur afundsjuk och sjelfvisk
jag är», hade hon sagt. Han förlät henne den sjelfviskheten.
En afton öfverraskades han af tårar. Eör hans minne
hägrade en och annan skymningsstund, då hon, lutad mot hans
bröst, biktat sitt unga hjertas saga. Oskyldigt, enkelt, som
ett barn för sin moder. Då blef hans sinne vekt, då låg på
hans läppar en half bön: »Hjelp mig att bära min börda».
Den jagades bort af andra bittra tankar. Hvarför gladdes
hon att lemna honom? Hvarför skulle hon tagas bort?
Andra hustrur lefde.
Andra hustrur! Ja, hur mången man behandlade ej sin
hustru hårdt och kallt, utan att hafva någon anledning dertill.
Han hade dock haft ett skäl, om det än var falskt. Hvarför
skul]e ban ensam lida?
Han hade märkt det bland många af sina bekanta. De
flesta män lefde sitt eget lif, utan att göra sig möda att på
minsta vis sätta sig in i hustruns önskningar och behof. Han
hade åtminstone varit henne obrottsligt trogen. Få kunna
berömma sig derutaf.
Hade han intet att beklaga sig öfver?
Konrad kom ej till begrafningen utan först några veckor
senare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
