- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugonde årgången. 1878 /
174

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.174

jag kan ej säga annat om honom; jag har ej märkt annan
förändring, än ett djupt veck mellan ögonbrynen, söm ej fanns
der förut. För öfrigt samma hån, samma kyla, samma
obegriplighet. Hnru lyckliga äro ej vi, min Ellen, som naturen
bildat till enkla hvardagsmenniskor, huru litet vi förstå af
Kasimirs strider och lidanden. Men då jag tänker på min
älskade trio i hemmet — mamma, dig och lillan, huru vi,
då någon liten molntapp visar sig på horizonten, helt
enkelt och öppenhjertigt hjelpas åt att blåsa bort densamma,
då ömmar mitt hjerta ännu mer än eljest för honom. Jag
återkommer om måndag. Må väl till dess. Din egen

Konrad.

P. S. Bed Pierre lugnt resa. Jag skall sända
afhandlingen direkte på Uppsala.

Fyra år senare, återfinna vi Kasimir utsträckt på samma
trädgårdssoffa, der vi sist lemnade honom. Han hade helt
nyligen återkommit från sina vidsträckta resor, men hvarken
tid eller omvexlingar hade åstadkommit någon förändring i
hans kalla och högdragna utseende. Helt annat var
förhållandet med den unga flickan, som satt på en låg stol och höll
en garnhärfva åt en äldre dam, hvilken ifrigt nystade, allt
under det juvelerna på hennes fingrar gnistrade i solskenet,
och hon småpratade, utan att låta sig hejdas af sina åhörares
synbara tankspriddhet.

»Men det var ju en charmant tillställning hos grefve S.
i går», sade hon, »jag har sannerligen . ej sett maken förr på
landet. Flottiljen af bevimplade båtar, fyrverkeriet, musiken,
serveringen — alltsammans var ju i högsta grad lysande och
elegant. Eller hur?»

»Det upplifvade gamla minnen för Er, min tant,,» sade
Kasimir., »ni har nu i fyra år varit i saknad af
Stockholms-lifvets förströelser.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1878/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free