Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du misstager dig. Jag har ju skrifvit och berättat dig,
att vi varit i Stockholm några månader hvarje vinter. Hvad
skulle det tjena till att hafva ett fullt möbleradt hus der, om
ingen skulle draga fördel deraf, och dessutom måste jag ju
tänka på barnets uppfostran.»
Måhända blef vecket mellan ögonen ett grand djupare.
»Så-å, du har då varit med i stora verlden, Antonia?»
»Endast helt litet, Kasimir», skyndade sig den gamla
grefvinnan att infalla, »men hennes succés var parfaite, det kan
jag försäkra dig.»
Dermed tog hon sin nyckelkorg och sitt garnnystan och
gick med majestätiska steg den stora sandgången fram till
slottet. Antonia reste sig.
»Du kan stanna», sade Kasimir lcort.
Hon satte sig åter.
»Har du uppträdt i Stockholms-societeten på samma sätt,
som du gjorde igår?» frågade han.
Den unga flickan lyfte sina mörka ögon mot hans ansigte,
helt lugnt utan den ringaste förvirring, och betraktade honom
med en fast blick; men som det af hans ton var henne
omöjligt att gissa, om bakom frågan låg ett tadel eller ett beröm,
teg hon.
»Behöfver jag upprepa min fråga?»
»Jag förstår ej hvad ni önskar veta. Jag förmodar att
jag gjort det.»
»Således har verlden varit i tvekan om, huruvida den inom
sina nobla dörrar emottagit min fosterdotter eller min tantes
kammarjungfru.»
En glödande rodnad drog långsamt öfver den unga
Hickans mjella hy, men hon sänkte icke sin blick.
»Jag ser icke ut som er tantes kammarjungfru», sade
hon stolt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
