- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugonde årgången. 1878 /
179

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.179

»Och fanns der ingen», sade han sakta, »som uppträdde
till ditt försvar.»

Då hennes ögon mötte hans, for en hastig tanke genom
hennes inre, som, uttryckt i ord, skulle låtit sålunda: »Måtte
denne man aldrig finna ett tillfälle. Han skulle vara i stånd
att döda.» Högt sade hon.

»Jo, det fanns verkligen en ung student, som ensam
vågade ställa sig emot hela det skrålande, vilda sällskapet. Och
medan den första bestörtningen öfver detta oerhörda tilltag
varade, lyckades jag komma undan. Der har ni nu den yttre
anledningen till mina åsigter, och skam öfver mig att
jag-skulle behöfva en sådan.»

»Och sedan den dagen föraktar du alla medel att förhöja
din skönhet», sade grefve Kasimir, som fullkomligt återvunnit
sin sjelfbeherrskning, med sitt vanliga gäckeri i rösten.

»Icke alla — — men alla för en sann qvinlighet
vanhedrande. Men kanhända har jag också att tacka Stina i
grindstugan för en liten lärdom äfven i det fallet. Ni får
ursäkta att mina filosofiska källor ej äro fullkomligt fashionabla,
de äro så mycket mer ursprungliga. Hon brukar säga: »Alla
ä vi vackra, men vi ä inte alla lika däjeliga». Om ni visste,
hvilken verld af skönhet och lycka dessa enkla ord öppnat
för mig. Af huru ringa värde blifva ej inför dessa ord alla
menniskors omdömen öm det, som är fult eller vackert, o-ent

’ O

emot en skapande mästerhand.» Och hon upprepade sakta
med ett drömmande uttryck: »Alla ä vi vackra, men vi ä inte
alla lika däjeliga». »I alla fall är det lyckligtvis icke alla,
som döma så strängt som ni», återtog hon, hastigt bortjagande
Svärmeriet, och uppdragande ett bref ur sin klädningsficka.
»Jag fick detta i går, och jag trodde jag borde visa det för
er», tillade hon blygt räckande honom detsamma.

Kasimir genomögnade det.

»Det är i sanning ett hedrande anbud», sade han med

Tidskrift får Hemmet. äOith årg. 3:e. häftet. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:22:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1878/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free