- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugonde årgången. 1878 /
178

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.178

»Den der frågan innebär en förnedring för qvinnan», sade
hon allvarsamt, »och dock jag måste bekänna det, ni har rätt,
det fanns en yttre anledning.» Hon började tala fort, med
ögonen häftade på marken. »Det var förra sommaren, en fest
lik den i går hos Baron K:s. Nå Väl, min t&nte blef på
aftonen, sedan vi kommit upp till oss, illamående; hon önskade
få några bitar is. Jag knöt en näsduk om mitt hufvud,
kastade en sehavl öfver axlarna och .skyndade ned. En betjent,
som jag mötte, sade mig att isdosan stod i skänken innanför
matsalen. Jag blef tagen för en kammarjungfru den gången.
Jag gick efter anvisning, men knappt var jag inkommen,
förlän hela samlingen af manliga gäster rusadë in i matsalen, för
att, efter en promenad, än ytterligare undersöka vinflaskorna,
som till stor mängd funnos qvar på bordet. Hvad var att
göra? Jag hoppades besöket skulle blifva kort; min oordnade
drägt, till och med endast min närvaro vid denna sena timma,
gjorde mig tveksam att gifva mig tillkänna, och så», — hon
talade de följande orden långsamt och nästan frampressadt,
»blef jag vittne till deras konversation.»

Hon höjde ett ögonblick sina ögon mot sin åhörare och
märkte, att han forskande betraktade henne, med en blick,
något mindre kall än vanligt.

c> O

Detta enda lilla tecken till sympati gaf henne mod att
fortsätta.

»Ja, grefve Kasimir, jag stod der måhända en q vart; seclan
kunde jag ej stanna längre. Jag hoppades att osedd kunna
smyga mig ut — men det misslyckades, man upptäckte mig.»
»Nåh ?»

En harmfull krökning krusade den unga flickans läpp.

»Jag blef än en gång tagen för en kammarjungfru», sade hon.

Vid en förnyad blick på sin åhörare, märkte hon att en
åder i hans panna svällde till oerhörd bredd, och att hans
händer kramade det spanska röret, så att naglarne blefvo hvita.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:22:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1878/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free