- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugonde årgången. 1878 /
181

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.181

Antonia gick hastigt öfver matsalen och knackade på den
tillslutna dörren på andra sidan.

»År ni färdig, grefve Kasimir? Vagnen är framme och
tante är otålig.» ’

»Jag kommer genast.»

»Men jag skulle vilja, att ni kom ut ett ögonblick.»

Han öppnade dörren.

»Hvad är det?»

»Jag ville bara fråga er, om jag är bra så här?» sade hon
och ställde sig midt under kronan. »Efter hvad ni sade mig
i somras, är jag rigtigt rädd, då jag första gången skall
uppträda i ort sällskap, och till på en kunglig bal.»

Han kastade en granskande blick på henne. Hon bar en
slät hvit sidenklädning med matt silfverglans. En girland af
små hvita snäckor och koraller var inflätad i hennes rika svarta
hår, baktill sammanhållen af några näckrosor med sitt långa
sjögräs. Drägten var af ädel styl, och likaså arten af hennes
sällsynta skönhet.

»Nå, ni säger ingenting», sade hon otåligt. »Duger jag?»

»Det kommer an på till hvad.»

»Till att uppträda under beskydd af en rik svensk grefve,
utan att förnedra honom med att bli ansedd som hans tantes
kammarjungfru», sade hon skrattande.

»Det der kan du inte glömma.»

»Jag ser nog att ni tycker att jag. inte duger. Men är
jag ej bra nu, så blir jag det aldrig, ty nu har jag gjort mitt
alldra bästa, enkom för er skull, så det är bra förargligt att
ni ändå skall betrakta mig med den der kalla och förnäma
blicken.»

Hon vände sig bort. halft gråtfärdig.

I detsamma kom grefvinnan.

»Jag måtte säga att det är högst malplaceradt att hålla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1878/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free