- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugonde årgången. 1878 /
182

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.182

långa underhandlingar, när jag sitter påpelsad och väntar.
Högst malplaceradtü»

»Lilla tante, jag är färdig på en half sekund.»

Musiken brusade genom salen. Balen hade nått sin högsta
stämning, när grefve Kasimir nalkades Antonia. Iion hade
varit omgifven af uppvaktande kavaljerer, men då en ny vals
speltes upp, och hvar och en ilade att uppsöka sin utvalda,
blef hon ett ögonblick allena.

»Nå, din Amiral har vetat att trösta sig», sade Kasimir,
då en äldre herre passerade dem, förande en ung dam vid
armen.

»Ja, jag ser det, och jag är glad deröfver. Jag tror han
får en god hustru, och jag gjorde aldrig anspråk på att
behålla någon plats i hans hjerta.»

»Men du dansar icke. ßoar det dig ej?»

»Ack jo, det skulle roa mig under vissa förutsättningar.
Men jag måste verkligen ha stor aktning för den man, i hvars
armar jag skulle tillåta mig att inneslutas. Och derföre valsar
jag icke.»

»Du vill väl ej utdöma halfva balsällskapet.»

»Nej. Men convenansen tillåter icke mig att göra någon
utgallring. Valsar jag med en, är jag prisgifven åt alla,
derför måste jag försaka nöjet.»

Han böjde sig djupt ned öfver henne.

»Skulle du vilja gifva mig ett hvarf’, Antonia?» sade han.

Iion såg upp på honom med en klar och öppen blick.
»Ja», sade hon, »hvilka fel ni än må äga, grefve Kasimir, så
tror jag på ert hjertas adel och ert lifs renhet,»

»Tack Antonia», sade han. »Jag är glad att kunna gifva
dig rätt. Du kan hafva detta förtroende till mig.»

Derefter tog han hennes arm och började långsamt gå
genom salongerna. De kommo till ett litet kabinett, prydt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:22:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1878/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free