Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.187
han, som åtföljde doktor Konrad till baron K:s och uppträdde,
utan igenkänna mig, till mitt försvar den der aftonen, ni vet.
Menniskorna kalla honom ful — kanhända. — Jag ser med
gamla Stinas ögon, och dessutom känner jag hans hjerta. Han
kommer med i afton — han har tagit sin examen just nu.
Han blir en stor man, säga de; och det är ni, som gjort
honom dertill. Från er härflyter det alltsammans.»
Då han icke svarade, och hon fortfarande icke kunde se
hans ansigte, vaknade hennes hjerta, hennes röst blef mjuk
och öm, då hon fortsatte.
»Fördöm oss icke grefve Kasimir. Vi voro två
sydländska plantor i en fremmande jord — ensamma — fader- och
moderlösa med alla barndomens hågkomster gemensamma,
var det underligt att vi höllo tillsammans? Ack, jag talar för
oss och jag glömmer att ni lider. Men, grefve Kasimir, det
är icke förgäfves jag växt upp ensam med mina tankar i dessa
parker. Jag vet något litet hvad tacksamhet och pligt vill säga.
Kan min hand vara er till ett stöd och hjelp, så tag den.
Vi veta båda hvad vi äro er skyldiga, lian kommer hit
endast för att tacka er, säga farväl till sitt nya fädernesland och
mitf — och sedan resa.»
o
Då ban ännu teg i samma nedböjda ställning, återtog hon
oroad och tveksam: »Jag kunde ha dolt det alltsammans för
er, men ni vet, jag älskar sanning öfver allting.»
Hon gick intill honom och lade sin hand på hans axel.
»Men så tala då, o, min välgörare! Sönderslit icke mitt
hjerta! Jag är ju här hos er. Kasimir, jag skall lära att älska
gr — jag älskar er redan nog mycket för att till hvarje pris
önska att rädda er.»
Ja, hon var der hos honom; hennes hand vidrörde honom,
hennes ömma af känsla genombäfvade röst ljöd tätt intill hans
öra. Och hon talade sanning, mera kanske än hon sjelf förstod.
Hon skulle lära att älska honom. Ilan visste det. Han kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
