Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.190
Du sjelf är solen, klar och stilla.
Som skiner på min lefnads stig.
Ej diktens irrbloss mig förvilla,
Dc locka knapt, när jag har dig.
Om nu ifrån min gamla lyra
Jag blåser dammet än en gång,
Det sker blott för att ge min dyra,
Min snälla fru en enkel sång.
Haf hjertligt tack för clet vår lefnad
Ar, dag för dag, ott ljuft ackord!
Haf tack för hemmets lugn och trefnad,
För vårdon om vår blomstergård!
Haf tack för det ditt hjerta lyser
Utur ditt glada ögonpar
Och ger mig värma, om jag fryser,
Ger tröst, om lyckan mig bedrar!
Ann’ större lagrar har du skurit:
Tag mot min tack, oändligt varm,
För dem du under hjertat burit
Och fostrat vid din rika barm!
För dessa bara, vårt lifs klenoder,
Ar alltför stor din makes skuld
Att kunna gäldas, ädla moder!
Med tunga ringar utaf guld.
Försmå dock ej en mindre gåfva,
Så anspråkslös, som sjelf du är,
Till minne af de små, som lofva
En öm och sedlig1) moder kär!
»Förgät ihig ej!» din Hedda beder,
Din Mina, Erik likaså;
Och se, en engel blickar neder
Med samma bön ur himlen blå.
’) Syftar pä Sällskapet för öm och sedlig modersvård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
