Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.189
resande stego ur —, hur man helsade och omfamnade
hvarandra, hur den unge mannen, som han nu för första gången
såg, tryckte henne mot sitt hjerta, låg det en adel på hans
panna, en frihet i hans hållning, en styrka i hela hans väsen,
som om han på en gång blifvit helt och hållet omskapad. Det
kom milda Häktar från convaljerna i dungen nedanför och
smekte honom, trastarne började slå sina vemodiga drillar
öfver hans hufvud, solen skickade honom en krona af strålar
förr än den sjönk.
Han inandades i ett djupt andedrag aftonens dofter.
»Honorine», sade han djupt skakad, »vi skola mötas.
Äfven jag har smakat något af evighetens sötma. Men innan
dess vill jag lefva, verka, vara nyttig och göra många lyckliga.
Nu först vet jag hvad det är att lefva.»
Och derefter gick äfven ban utför gångstigen för att möta
sina gäster.
Amanda Kerfstedt.
21. H. W. B.
Till L. B.
Den 25 Augusti 18H2.
Det var en tid, jag bar en lyra
Och knäpte den, som mången ann’,
Och jagade i fåfäng yra
En sångmö, som jag aldrig, fann.
Men nu min rimmarlust försvinner
I hvardagslifvets poesi,
Liksom, när solens låga brinner,
En danks ej synes deruti,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
