Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.232
sinne och stoiskt lefnadsvett. hängifva sig med själ och hjerta
åt estetiska njutningar, medan landsmän förblöda på slagfälten,
teoretisera öfver tryckfriheten, då folkens sjelfva tillvaro står
på spel, eller filosolera öfver det statsekonomiska värdet af
ett menniskolif, då tusen sinom tusen lif krossas under
verlds-betvingarens glafven. Och när slutligen folk efter folk reser
sig för att tillsammans försvara sin hotade .frihet, under det
Körner studerar sin sons skaldeanlag’ och glädes åt hans
litterära framgångar — huru ser man honom ej plötsligt väckt till
medvetande om hvad lifvet och stunden kräfver genom just
denne sons beslut att öfverge allt: skönhetsidealen, diktaräran,
kärlekens lycka — för att strida för folk och land. Och från
denna stund, med hvilken helt ny ömtålighet ser man honom
ej sky förtryckarnes sällskap, gräma sig öfver bristen på
fosterländskt allvar samt mana till offervillighet — ända tills han
sjelf manas att bringa det första offret och gör det med den
starkes tysta undergifvenhet, bärande sin sorg med det stolta
vemod, hvarmed krigaren bär hederstecknet, som gafs honom
på slagfältet.
Och »tant Dora», hjertegod och förnöjsam som systern,
men med något af konstnärens fina blick och ideala
lifsåskådning. Hon, som protesterar så varmt mot påståendet att den
ogifte också förblir oälskad och sjelf är det bästa beviset
deremot. lion, som med cstetikerns blinda förtjusning skärskådar
dragen af den krigshjelte, som lagt hennes eget folk under
•sitt ok och förbjuder sig sjelf att återse honom, för att ej
förlora det första oblandade skönhetsintrycket; som ännu, då
folken sucka under hans jcrnspira, »vill så gerna tro att hans
storhet är parad med godhet», tills äfven hon uppvaknar ur
drömmen om idealet, då hemmets älskling drar i fejd mot
hennes hjelte och faller ett offer för frihetens seger. Hvem
ser ej den goda, sörjande med en sorg för helig att klaga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
