Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.233
och hindrad af mörka tankar och tunga, förgråtna ögon att i
konsten söka en tröst!
Slutligen de båda unga; barn af en yngre tid och
gömmande under ytan af en estetiserande lifsriktning, och midt
under ständiga musikfester och dramatiska upptåg, ett djupare
strömdrag af humanitet, af folksinne och fosterlandskärlek.
Tvänne drag ur brefven — det då Emma på kusinens
spefulla fråga om hon är »politisk af sig» svarar med ett öppet
ja, »för så vidt dermed menas att känna sitt folks olyckor så
som drabbade de en sjelf», och senare då hon kastar bort
Genlis och de tyska poeterna, för att läsa endast historia,
främst »sitt älskade tyska fosterlands historia» — dessa tvänne
drag äro nog för att karakterisera den tyska flickan. Lägg
dertill hur hennes jungfruliga sinne uppreser sig mot snillets
missbruk i en bok sådan som »die Wahlverwandtschaften»,
den kärleksfulla stolthet, hvarmed hon dröjer vid broderns
diktverk, utan att dock blunda för de faror det innebär —
slutligen den sorg, som förtär henne innan hon ännu erfarit
någon annan lidelse än systerkärlekens och fosterlandskänslans,
men detta djupt och starkt nog att kräfva hennes lif — och
Emma Ivörners karakter aftecknar sig klart som en ljusbild
mot den molndigra himlen.
Till sist brodern. Hvem följer ej med rörelse den unge,
sig sjelf sökande skaldesjälen, hvilken, clå ban funnit sin
uppgift, utslungar en dikt, hvars A och O är fosterlandskärleken
och som skildrar, icke irrande lyckoriddare eller
skönhetssvär-rnande studenter, utan den tyske krigaren, som värjer landets
gränser mot anstormande fiender — icke »mondbleiche
hold-selige Mädchen» eller mignon-skepnader, som dansa på ägg
och utandas sitt lif i obesvarad kärlek, utan den tyska
krigar-hustrun, som tänder krutfatet och spränger i luften det fäste,
männen fåfängt sökt försvara, och sålunda, i kraft af sin egen
offerdöd, omintetgör fiendens seger. Kanske var också Theo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
