Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.241
trasslade in sig i en labyrint af ofullbordade meningar oeh
motstridiga tankegångar, ocb ju hetare hon blef, dess sämre
gick det ocb dess mera komisk anstrykning fick det hela.
Den unga fruns mungipor visade otvetydiga tecken till oro_
sonen, som kunde ha gripit in, innan allt var förloradt, och
utredt. härfvan, kände sig besvärad inför sin hustru, så att ban
förlorade fattningen. Slutligen, då han sjelf greps af
belägenhetens löjliga sida, lät han äfven nu tillfället gå sig ur
händerna att vända saken i ett lätt skämt och derigenom afhjelpa
missödet; i stället brast han ut i ett undertryckt, halfqväfdt
skratt. Denna taktlöshet eller tafatthet gjorde stämningen en
smula tryckt. Följden blef, att moderns egen tillämnade
anspråkslösa gåfva aldrig nådde sin bestämmelse, hennes tofflor
gömdes sorgfälligt i en lönnlåda af hennes byrå, och hon
beslöt att den följande dagen anslå de penningar, hon hade
samlat i sparbanken, till ett välgörande ändamål, ty att
ungherrskapet hade godt om mynt, det märktes grannt. Och på
aftonen samma dag, hennes son hade hemkommit, när hon kom
in i sitt rum och från salen hörde det klingande skrattet af
de båda unga, som naturligtvis ej ville lägga sig så tidigt som
hon, när hon kom in, säga vi, i sin egen lilla kammare och
fick se Malla stå och bädda, gick hon fram till den gamla och
sade:
»Malla, du och jag måtte väl hålla ihop ändå?»
Och Malla svarade rätt snäsigt.:
»Så frun pratar. Hvem skulle väl kunna skilja oss, det
kan jag just undra?»
Hellen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
