Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.281
gåfvade författare först utsatte sitt namn under den lilla skizzen
benämnd "Onkel Göran".
Arm i arm vandrar på terrassen det unga, nygifta paret,
o instrålad t af eftermiddagssolen; ban en vek, rörlig gestalt med
skälmska ögon och godmodig uppsyn, hon en full och varm,
intagande qvinnoskepnad med de ömma och kloka ögonen
fästa på. hans läppar och ungdomens oskuld och skärhet i sina
drag. Åke berättar om Onkel Göran, de ungas närmaste
granne: hur han som barn lidelsefullt älskat sin moder, men
vid femton år öfvergifvas af henne, då hon utan ett ord till
afsked flytt för att följa en otillåten kärleks lockelse.
Elisabeth ryser: öfvergifva sina barn — det är något
himmelsskriande, oförlåtligt. Ån sin man då? spörjer Åke. Ja det
är en annan sak, menar Elisabeth. Hon har sett olyckliga
äktenskap. Kärleken är en så ömtålig planta. Mången man kastar i
hvardagslag undan sin hustrus kärlek och tror sig sedan kunna
vinka fram den, alltid sig lik. Men det är icke så. Han kan
få en stilla, tålig, undergifven hustru, som stickar hans
strumpor och lagar hans mat, men blomman som skulle dofta i hans
hem är vissnad innan han tänkte derpå. »Och förlusten af ett
älskande hjerta, det är väl ändå den största förlust man kan
göra i lifvet . . .» Men med ett skämt öfver omöjligheten för
dem sjelfva att erfara något dylikt återtaga de unga samtalet.
Den öfvergifne gossen, så berättar Åke, uppgaf i
förtviflan tron på både Gud och menniskor och blef en i hat
och synd förhärdad man, hvilken sökt hämnas sitt bittra öde
genom att förnedra och krossa alla qvinnor, som kommo i
hans väg.
Det förfärliga intrycket af denna berättelse skärpes
ytterligare då en fattig qvinna, som blifvit förjagad med de sina
från Qnkel Görans gods, omtalar huru godsherren sett hennes
lilla barn, lockadt af stenarne som lian kastat i vattnet, springa
ut i sjön och drunkna, utan att göra ett försök att rädda det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
