Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.282
Uppskakad vid skildringen af en sådan åt alla onda
makter hemfallen själ, känner Elisabeth sig dock öfvertygad att
den kärlek, som, förrådd och vänd till hat, dock legat på botten
af hans sjuka och förvillade hjerta, ännu kunde väckas till lif
och segra öfver de onda makterna, om blott någon hade mod
och deltagande nog att väcka den på nytt. Och hvem skulle detta
lyckas bättre än just henne, Elisabeth, väpnad med den
lyckliga kärlekens orubbliga tro. Bäfvande som för en hemlig
fara vill Ake hindra henne att sätta en så äfventyrlig plan i
verket, men öfvertalad ger han sitt bifall och hon beger sig
till Onkel Göran. Uppträdet mellan dem vilja vi ej försöka
återgifva, endast nämna, att Elisabeths mission syntes dubbelt
förfelad, i det hon ej blott finner Onkel Göran oemottaglig för
alla hennes försök att upptina hans förhärdade hjerta, utan sjelf
såras af hans hånfulla påstående, att hon snart inom sitt eget
äktenskap skall kufvas af det ondas öfvermakt; ja, för ett
ögonblick röner Elisabeth till och med intrycket af den demoniska
makt, som den cyniske mannen är van att göra gällande öfver
qvinnan.
Bittert förödmjukad reser sig dock Elisabeth på nytt,
spörjer hvad som ger honom, den brottslige, rätt att förakta,
hänvisar honom till en gudomlig frälsare och tillägger att, i trots
af allt, hans hjerta gömmer en perla, som lian räddas åt
honom sjelf och åt Gud, om han blott vill.
Hemkommen trycker Elisabeth sig tätt till sin makes bröst
och spörjer, med minne af Onkel Görans förutsägelse, allvarligt,
inträngande, om han älskar henne och alltid skall älska henne.
Åke svarar med ett lätt skämt. »Han menade väl — det
var så hans sätt, det visste hon ju. Men, ack hur lycklig hon
skulle känt sig om ban svarat: »Med Guds hjelp skall jag
älska dig så länge jag andas». Som det nu var, kröp dej öfver
henne en känsla af outsäglig ensamhet och öfvergifvenhet.»
Under tiden söker Onkel Göran förgäfves afskaka intryc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
